Min älskade Pappa har lämmnat oss.

Det gör ont i hela hjärtat. Vill inte förstå vad som har hänt oss.

I Måndags hade han gått ut för att fälla träd och röjja upp i slänten nertill bäcken. Han är en mkt duktig gubbe och gör aldrig något som är farligt.

Så säkert även denna dag.

Hemma hos oss är det full fart. Ungarna är ute och jag håller på med våra blommor. Telefonen ringer och jag svarar glatt som jag brukar.

- Hej det är Susanne, Pappa har råkat ut för en olycka och det är allvarligt.

Jag börjar gå runt runt mednas jag lyssnar på min syster som försöker prata med gråten i halsen. Vi bestämmer träff. Hon vill åka till Ucklum för att kolla läget.

Berättar snabbt vad som hänt för Fredde. Slänger mig ut genom dörren.

Tiden jag står o väntar på syrran är jättelång ( 5 min)

Vi kör i ilfart upp till Ucklum. När vi passerat Ucklums centrum känns småvägarna oändliga. Väl framme ser vi 2 ambulanser och en helikopter.

Vi kör in på Pappas och Harriets väg. En av ambulansförarna visar att vi kan ställa oss på gärdet.

Tittar på personalen, och dom ser så allvarliga ut. Susanne hinner ur bilen för mig. Läkaren kommer fram till henne och presenterar sig och frågar om vi skall gå upp till huset. Hon vill veta hur Papppa mår. Jag hör inte vad läkaren säger utan hör min syster utropa NEJ. Och sen blir allt tomt. Detta kan ju inte stämma.

Jag tittar på en tjej från ambulansen som enligt mig tar ett steg bakåt.

Jag trevar runt och vill bara hålla i någon. Faller in i en varm hård famn som håller i mig stenhårt. Jag skriker, river, skriker igen. Jag får ingen luft. Jag vill träffa Pappa NU.

Försöker bryta mig loss ur famnen, men han håller mig kvar.

Helvete helvete väck mig ur min dröm.

Vi får sällskap upp till huset där lilla Harriet står helt chockad. Vi kramas så länge. När vi lugnat oss lite grann kommer läkaen in o säger att Pappa ligger i ambulansen utanför om vi vill ta farväl. Han kommer att köras till Kungälv sjukhus.

Jag och Susanne går ner för trapporna och trevar oss fram till bilen. Jag får svårt att andas igen. Ställer mig dubbelvikt. Och får en varm klapp på ryggen från en ambulanstjej.

Vi kryper in i ambulansen. Där ligger det den vackraste mest underbara Pappa ni kan ana. Men han sover ju bara. Eller min hjärna säger åt mig att han sover.

Sätter mig brevid hans huvud och skäller lite på honom. Dumma dumma gubbe. Varför skulle du ge dig på detta själv.

Det enda vi visste som hade hänt var att Harriet hade hittat Pappa liggandes med ett träd över sig, och att han var blå i ansiktet.

Vi stannade kvar hos Harriet en stund efter att ambulanseen givit sig av.

Fick gå ut och ringa hem och till Jennifer och berätta vad som hänt.

Senare på kvällen träffades alla syskon för att få ta farväl på sjukhuset.

Han låg lika fint nu som i ambulansen. Lilla Pappa.

Dagarna som följde var som en dimma.  Man hade så många frågor. Och jag vet att jag var så arg. Hoppades på att inte Pappa hade plågats ihjäl. Jag vet att vi var nere på Begravningsbyrån dagen efter för att fixa med begravningen.

Igår Tors. 3 dagar efter det inträffade ringde jag ner till Rättsmedicinska för att se om dom hade obducerat pappa. Tydligen en rutingrej vid olyckor.

Jag blev uppringd av Dr Adam. Han berättade att inte hade hittat några inre skador på pappa. 3 brutna revben var det enda. Hans teori och vad han kunde se så har Pappa ansträngt sig så kraftigt att ett blodkärl till hjärtat brustit. D'ärav har han fått ett härtstillestånd. Ramlat omkull och fått trädet över sig.

Han dog alltså innan trädet slog honom.

Vilken befrielse , det kändes i magen meden gång han hade fått förklarat för oss.

Pappa slapp lida..

R.i.P ÄLSKADE PAPPA, MORFAR, SVÄRFAR

Vi glömmer dig aldrig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Följ med mig till jessicajahnke.blogspot.com igen   Jag flyttar tillbaka igen   På återseende ...

Ja så bra har jag det just nu. Semester en hel vecka till. Min älskling har typ bara 3 dagar kvar fniss fniss. Nä tycker synd om honom faktiskt. Men jag får väl vara en extra snäll fru när han återgår till jobbet. Ha huset städat och middagen på bo...

Så gick en låt en gång, med Marcolio tror jag det var.   Idag har man jobbat, men efter jobbet hade vi en härlig em hos Åsa. Barnen badade hela en lång. Härligt härligt ...

Ja visst är människan en konstig filur. Att man kan vara deppig och glad på samma gång.   I dagarna fick vi reda på att Pappas kremering vart färdig ett tag. Fonus glömde att berätta det för oss. Ärligt talat??? Dom jobbar med detta dagligen. V...

Ja nu är det nedräkning till Semestern. Skall bli riktigt skönt. Satt i dagarna och små planerade vad vi skulle hitta på. Kan nog bli bra. Lite Skara, Liseberg, High Chap m.m. Förhoppningsvis BADA i massor. I sjön då givetvis =)   Leah växer ...