Ja precis så är det. När man är liten tycker man att en vecka är en hel evighet. Vad är en vecka nu?? En suck så är hela veckan borta.

Våran lilla sessa skall i dagarna bli ännu större. Nämligen 2 år. Hon är i en härlig men ibland jobbig ålder just nu.

Nu har äntligen allt sorgearbete efter Pappa tagit en normal väg. Man kan andas ut och börja återgå till det normala livet. Men visst finns lille pappsen i tankarna varje dag. Känns extra sorgligt när inte mina barn få dela alla sina roliga minnen med honom. Dom har ju vänner som hela tiden pratar om att dom skall till sina mor/far föräldrar. Och givetvis kommer ju frågorna varför dom inte får göra si eller så. Nu är det ju lättare att svara från Morfars sida iallafall.

Casper fick en morgonrock som hade varit Morfars, han har bott i den sedan han fick den kan jag säga. Han blev jätteglad =)

Jag och min man har lite planer oxå, men jag vill inget berätta förens jag vet om det funkar eller ej. ÅH nej inga fler bebisar =)

Det är dax att börja förberda kalas för lillstrumpa och även börja prata ihop midsommar. Visst vi jobbar bägge två men fira måste vi ju ändå.

Min värsta känsla är när folk inte öppnar sina jävla ögon och ser.

Men det är klart, säger man inget så kan ju ingen annan veta. Men en tanke lite då och då. Men det är som det är. Våran telefon funkar ju oxå

Imorgon bär det av till kyrkogården för att göra det fint hos mamma. Tänkte plantera lite fina blommor. Får ju tänka på att pappa skall ju dit oxå. Får väl köpa lite blandade färger kanske. Fast han tycker att alla blommor är vackra. Huvudsaken är ju att vi håller iordning där uppe.

Leah har fått plats på dagis. Så kul!!! Hon skall börja på samma dagis som Nilas gick. Kärt återseende

Nä nu är det frukost time för min del

Puss o Kram ni som förtjänar det

Har ni någongång funderat på hur människan beter sig?

Har ni någongång funderat på varför människan beter sig som hon gör?

Jag har ett arbete som gör att man träffar alla olika sorters människor dagligen. Man möter olika problem, sjukdomar, symtom.

Ibland kan man fundera så man blir tokig på vissa som kan glida igenom hela systemet på ett bananskal. Dom manipulerar läkare, högre makter, chefer ja säg vem dom inte lyckas med. Vi har själva sett levande bevis på att dessa människor finns.

Frågan är vill man veta varför, kan man någonsinn förstå varför???

Nej jag tror inte det.

Sen har vi andra som sitter och tackar för det som dom får. Säger inte ett knyst, men behöver allt. Samhället är rätt sjukt om man kollar runt.

Den tredje parten är dom som håller sin egna rygg fri. Sådana människor tycker jag riktigt illa om. USCH!!!!  Hittar på saker som inte stämmer, skyller över allt på någon annan, sånt e så jävla fegt. Vågar man inte stå för något så kan man lika gärna hålla käft.

Den fjärde parten är hypokondriker. Oj oj oj, dom är många vill jag lova.

Åh idag har jag ont där. Och igår var det där.  Och skulle man få en syl ivädret så har dom ju redan haft dom symtomen eller har något som är ännu värre. Men det konstiga är ju att alla runt omkring dom, vänner , bekanta ser ju inte vad dom håller på med. Men vi ser ju det lite med andra ögon.

Den femte parten är som alla borde vara.

Man kan ju undra vart man själv hör hemma????

Fundera på det en stund.

Puss o kram

Har ni tänkt på att man tar livet lite mycket för givet ibland. Fast det är ju tur på samma gång. Tänk om hade levt varje dag som om det vore den sista. Herregud, då hade jag aldrig hunnit lägga mig innan det skulle vara dax att vakna.

Nä det jag vill komma fram till är att man skall vara rädd om sitt liv. Ta hand om sina nära o kära, pussa sina barn en extra gång varje kväll.

Nu har vi sagt farväl av Lilla Pappa för gott. Det var en mycket ljus begravning. Tårarna rann men ändå kände man ett lugn efteråt. Det tar väl några veckor innan vi skall urnsätta honom. Men det går inte en dag då jag inte tänker på honom.

Barnen har nog tagit detta med Moffar hårdare än vi trott. Dom är mkt mer sårbara nu, och tänder till på alla cylindrar om det inte passar. Men det e klart dom e ju såpass stora att dom förstår. Även om vi inte sprang ner därren hos Moffar så finns ju saknaden där ändå.

Under denna hårda tid har jag insett och förstått vem/vilka som verkligen bryr sig, och vissa som bara ger en kalla handen. Men det är något som kommer att sitta kvar länge länge. Tänk att ett ord kan betyda så mkt.

Nä usch vill inte slösa min tid på sådana människor.

Vill tacka min underbara vän Petra. Kan inte med ord beskriva hur det kändes när jag såg dig komma upp för backen. Du kom och var vid min sida ännu en gång. Tack min vän. Älskar dig!!!

Nu skall jag återvända en stund till dumburken

Men ha det så gott mina vänner, jag hoppas ni vet vilka ni är