Ja precis så är det. När man är liten tycker man att en vecka är en hel evighet. Vad är en vecka nu?? En suck så är hela veckan borta.

Våran lilla sessa skall i dagarna bli ännu större. Nämligen 2 år. Hon är i en härlig men ibland jobbig ålder just nu.

Nu har äntligen allt sorgearbete efter Pappa tagit en normal väg. Man kan andas ut och börja återgå till det normala livet. Men visst finns lille pappsen i tankarna varje dag. Känns extra sorgligt när inte mina barn få dela alla sina roliga minnen med honom. Dom har ju vänner som hela tiden pratar om att dom skall till sina mor/far föräldrar. Och givetvis kommer ju frågorna varför dom inte får göra si eller så. Nu är det ju lättare att svara från Morfars sida iallafall.

Casper fick en morgonrock som hade varit Morfars, han har bott i den sedan han fick den kan jag säga. Han blev jätteglad =)

Jag och min man har lite planer oxå, men jag vill inget berätta förens jag vet om det funkar eller ej. ÅH nej inga fler bebisar =)

Det är dax att börja förberda kalas för lillstrumpa och även börja prata ihop midsommar. Visst vi jobbar bägge två men fira måste vi ju ändå.

Min värsta känsla är när folk inte öppnar sina jävla ögon och ser.

Men det är klart, säger man inget så kan ju ingen annan veta. Men en tanke lite då och då. Men det är som det är. Våran telefon funkar ju oxå

Imorgon bär det av till kyrkogården för att göra det fint hos mamma. Tänkte plantera lite fina blommor. Får ju tänka på att pappa skall ju dit oxå. Får väl köpa lite blandade färger kanske. Fast han tycker att alla blommor är vackra. Huvudsaken är ju att vi håller iordning där uppe.

Leah har fått plats på dagis. Så kul!!! Hon skall börja på samma dagis som Nilas gick. Kärt återseende

Nä nu är det frukost time för min del

Puss o Kram ni som förtjänar det